Så påverkar Ab25 byggbranschens vardag

När ab25 (och abpu25) ersätter ab 04 och abt 06 är det inte bara en ny pärm i hyllan. De nya standardavtalen styr vardagen i projekten: vem som ska göra vad, vem som bär risken, hur tvister avgörs och vilka kostnader som hamnar var. För dig som beställare, entreprenör eller konsult blir det viktigare än någonsin att förstå grunderna.

Här går vi igenom tre områden där ab25 väntas göra tydlig skillnad:

kommunikation och lojalitet, digitala modeller samt hantering av ändringar och störningar.

Tydligare krav på samverkan och lojalitet

Redan i ab 04/abt 06 betonades att god samverkan och kommunikation är avgörande för ett bra projekt. Den texten låg dock i förordet alltså utanför själva avtalsvillkoren. I ab25 lyfts lojalitet och samverkan in som bindande regler.

Två centrala bestämmelser i remissutgåvan:

– Parterna ska samverka och agera lojalt mot varandra.

– Parterna ska verka för god kommunikation. Underrättelser ska vara ändamålsenligt utformade och normalt besvaras.

Vad betyder det i praktiken?

– Lojalitet är inte längre bara en juridisk bakgrundsprincip.

När en part medvetet håller inne viktig information, förhalar beslut eller taktiksvarar på aviseringar ökar risken för att det ses som ett avtalsbrott i sig.

– Krav på saklig och tydlig skriftlig kommunikation skärps.

Otydliga aviseringar om störningar, ÄTA eller hinder blir svårare att luta sig mot i efterhand.

– Fler tvister kan komma att handla om bristande samverkan, inte bara om teknik och pengar.

För dig som arbetar i projekt innebär det här att rutiner för möten, beslutsloggar och skriftliga aviseringar blir ännu viktigare. Även mjuka frågor som ansvarsfördelning i organisationen och beslutsgång syns plötsligt i juridiken.

Digitala modeller blir riktiga kontraktshandlingar

I många projekt används redan BIM och andra digitala modeller. Fram till nu har standardavtalen varit skrivna för en pappersvärld, där ritningar och beskrivningar vägt tyngst. ab25 försöker ta igen den tappade marken.

Några nyheter i remissutgåvan:

– Digital modell definieras som en samling objektsbaserad digital information med länkad data.

– Handling omfattar både analoga och digitala handlingar, inklusive digitala modeller.

– Digitala modeller görs till kontraktshandlingar med rangordning i förhållande till ritningar och beskrivningar.

– Part som tillhandahåller modell ansvarar för funktionalitet, tillgänglighet och spårbarhet under entreprenadtiden.

– Om inget annat avtalats ska modeller kunna läsas och lämnas i öppet dataformat.

Varför spelar det här roll?

– Motiv som modellen var bara för projektering blir svårare att använda om inget annat är avtalat.

Har modellen rangordnats före ritning vinner modellen vid motstridiga uppgifter.

– Kravet på spårbarhet gör det viktigare att ha kontroll på versionshantering.

Vem publicerade vilken version, när och med vilka ändringar?

– Beställaren måste tidigt bestämma vilken roll modellen ska ha:

Är den styrande? Bara informationsbärare? Underlag för mängdning?

– Entreprenören behöver säkerställa att den egna organisationen förstår vad som gäller till exempel om produktion får ske direkt mot modell.

Ett misstag vi ofta ser är att modellen används som primärt produktionsunderlag, medan kontraktet behandlar den som en sidoupplysning. ab25 gör det svårare att ha kvar den otydligheten.

Samlade störningskrav från praxis in i avtalet

I stora projekt uppstår ofta en mängd små störningar: sena besked, ändrade ritningar, bristande tillträde, omprojekteringar. Var och en kan vara svår att prissätta. Tillsammans ger de stora merkostnader.

Internationellt hanteras detta genom så kallade cumulative impact claims eller samlade störningskrav. I svensk rätt har de varit omdiskuterade, inte minst efter tvisten om Mall of Scandinavia. Högsta domstolen har ännu inte prövat modellen tydligt, men:

– Remissutgåvan av ab25 tar in regler om samlade störningskrav som en avtalsgrund.

– Det innebär att parterna i större utsträckning kan avtala om hur sådana krav ska dokumenteras, beräknas och prövas.

Möjligheter:

– Mindre detaljtjafs om varje enskild minut som gått förlorad.

– Bättre underlag för att diskutera den sammanlagda effekten av många smärre störningar.

Risker:

– Om parterna inte är överens om metod för beräkning och dokumentation kan kraven bli svåra att bevisa.

– Utan ordning på dagbok, mötesprotokoll och ekonomispårning riskerar kraven att falla på bristande bevisning.

Den praktiska nyckeln blir att redan vid kontraktsskrivning komma överens om:

– vilka störningstyper som kan ingå i ett samlat krav,

– vilken dokumentation som krävs löpande,

– hur merkostnaden ska beräknas (t.ex. jämförelse med ursprunglig kalkyl/tidplan),

– inom vilken tid avvikelser ska aviseras.